Min egen kritik och erfarenhet av Scientologikyrkan
Problemfritt var det kanske aldrig, men efter det att L. Ron. Hubbard slutade vara en aktiv del av Scientologikyrkan (och kort därefter dog, 1986) har saker och ting börjat spåra ut rätt rejält. Nedan är några huvudpunkter av det jag själv reagerat på under min tid i Scientologikyrkan under 80-och 90-tal:
■Press och internet med kritiska röster förväntades man undvika och ignorera. Förståeligt i sig då ingen mår bra att läsa om allt vad sensationslysten press eller så kallade internettroll skriver. Men därigenom blir man förstås även blind för rättmätig kritik, liksom det blir svårt att upptäcka att det finns alternativa scientologiorganisationer. Sålunda blir scientologikyrkans bro den enda vägen till befrielse, något som ofta används som påtryckningsmedel – för vem vill sätta sig upp mot det man tror är ens enda väg till andlig frihet?
■Kritiska anhöriga osv ska hanteras (=göras scientologivänliga eller i alla fall neutrala) annars gällde det att avbryta förbindelsen. Om inte, riskerar personen att åka ur själv. De som redan åkt ut fick man inte heller ha kontakt med. Förvisso skulle jag själv avbryta förbindelsen om jag hade en släkting eller ”vän” som ständigt motsatte sig mina livsval, men att inte få prata med före detta medlemmar ens temporärt? Att inte få undra vad som egentligen hände med någon som från början var ens vän? Avbryta all kontakt med en familjemedlem? Det här trappades upp mer och mer och jag själv är förstås numera tabu att prata med.
■Etik som Hubbard främst tog fram som ett redskap för att hjälpa individen, innebar också ett rapporteringssystem där man skulle skriva ner oegentligheter i organisationen i form av så kallade känndomsrapporter. Detta system utvecklades mer och mer till en angiveriverksamhet, samtidigt som man allt oftare sände ”olydiga” personer till etikavdelningen. Det kunde räcka om du till exempel var oense med kursledaren om dina studietider.
■Som redan antytts, tog även de projekt som Hubbard inrättade som hjälpande arbetsrehabilitering mer och mer formen av bestraffningsläger. De jag kände som hade deltagit pratade allt oftare om en ”behandling” som var mer eller mindre ångestskapande. De senaste decennierna har det också kommit många rapporter om den så kallade ”gropen” med närmast skräckliknande förhållanden, dit den nuvarande ledaren Miscavige gärna sänder högt uppsatta ledare när de inte gör som han vill.
■Även auditering började internt användas som bestraffning snarare än hjälp, för att hantera protester och intern kritik. Jag fick själv sådan auditering vid något tillfälle när jag inte ville delta i ett projekt som man uppifrån bestämt alla skulle hjälpa till med. Men det var ändå rätt skönt att få avreagera sig. Värre är det med dem som fått en slags biktlikande auditering där auditören hela tiden insisterar på att det fanns mer att berätta, till den grad att personen börjar hitta på saker för att göra auditören nöjd. Något som givetvis gör att personen börjar tappa all tro på auditeringen välgörande kraft. Och mycket mer auditering än så gavs sällan till medarbetare. De intalades istället ofta att det var viktigare att hjälpa andra än att själv gå uppför bron. Man kan därför ofta stöta på avhopparlitteratur där författaren trots många år i Scientologikyrkan i princip bara upplevt auditering som bestraffning och inte egentligen – i min mening – alls fattat vad (läran) scientologi går ut på.
■Pengahets och krav på inkomst bara växte, vilket gav en alltmer aggressiv försäljning. Liksom man drev kampanjer för donationer till fastighetsinköp. Många skuldsatte sig och gick i privat konkurs. Idag kritiserar avhoppare att Scientologikyrkan snarare är aktörer i fastighetsbranchen än att de levererar scientologi, dvs tvärtemot vad Hubbard framförde i sina policyn.
■Siffrorna på de som uteslöts ur Scientologikyrkan ökade markant, i synnerhet sådana som på något sätt utmanade ledningens auktoritet. Man kunde allt oftare läsa uppsatta anslag på vänner som uteslutits pga diverse ”brott” – mer eller mindre fabricerade sådana. Vad jag förstått senare skedde det också en riktigt stor utrensning på 80-talet, där man dels ville göra sig kvitt de som arbetat tätt tillsammans med Hubbard under de tidiga åren, dels de som drev mer eller mindre fristående (men dittills officiellt godkända) scientologigrupper.
■Många andra typer av rättigheter började också att dras in, inte minst olika auditeringscertifikat (certifikat att man är utbildad eller auditerad till en viss nivå). Detta har vad jag förstått bara eskalerat. Du måste alltså göra om sådant du redan gjort, och så klart, betala dyrt för kurserna en andra gång.
Listan kan göras längre, men summa summarum: Den nya ledningens vilja att faktiskt leverera scientologi började dö ut. Det var viktigare med maktkoncentration och pengar.
MÄRK: En del har säkerligen förändrats sen jag var där, må vara jag tyvärr inte hört om några förändringar till det bättre.
Till vänster Saint Hill i England, inköpt redan på 60-talet; här höll Hubbard många av sina mest kända föredrag. Till höger Scientologikyrkans högkvarter i Florida, där en ny byggnad för 145 miljoner dollar tillfördes relativt nyligen (Källa).
VILL DU VETA MER
Speciellt för den som själv varit medlem i Scientologikyrkan och vill gå mer på djupet av dess historia och allt som debatteras, kan jag rekommendera följande:
- https://www.youtube.com/@MarkFisherandJanisGillhamGrady – två avhoppade scientologiveteraner som diskuterar allehanda ämnen i en serie videopoddar.
- Ron Miscavige bok Ruthless: Scientology, my son David Miscavige and me , en av de mer intressanta avhopparböckerna om man vill förstå på djupet hur illa det står till högst upp i Scientologiledningen