Scientologi - är inte det en sekt?
Den kanske mest frekventa fråga jag får om scientologi är: Men är inte det en sekt? Nej, inte i den mening att Scientologikyrkan är en utbrytargrupp ur någon annan religion, som definitionen egentligen lyder. Ja, i den bemärkelsen att Scientologikyrkan som organisation i mångt och mycket har ”sektliknande drag”. Här kommer ett försök till beskrivning:
L. Ron Hubbards lära och metodik är något som alla ska rätta sig efter, och läran får inte blandas med andra läror. Ganska dogmatiskt med andra ord. Samtidigt inte så anmärkningvärt då det ju handlar om att lära ut och tillämpa scientologi och inget annat. (Jag förväntar mig ju inte t.ex. islam i en kristen kyrka). Hubbard för sin del menade detta var viktigt för att undvika att hans metoders effektivitet ska förloras eller förvanskas. Samtidigt tillämpas detta ibland med överdriven nit också på områden som inte har någon egentlig relevans för själva auditeringen. Har Hubbard skrivit så, är det så, punkt slut.
Vidare är andan, speciellt bland medarbetare i de högre organsationerna, att du ska arbeta riktigt hårt, upprätthålla en oklanderlig etik, samtidigt som kritik eller gnäll över chefer, arbetssituation eller organisation i det närmaste är bannlyst.
Dock förväntas en chef enligt policy vara en hjälp och samordnare, inte bara en ordergivare. Det är också helt ok att klaga bara det görs skriftligt, till rätt person och handlar om något som strider mot den interna policyn, en policy man menar är baserad på förnuft och inget annat.
För den medarbetare som inte pallade trycket och hade svårt att få sitt jobb utfört av en eller annan anledning, utformade Hubbard speciella projekt dit man kunde omplaceras – med enklare fysiskt arbete, studier och auditering, tills personen var redo att komma tillbaka. Detta var alltså tänkt som en rehabiliteringsmöjlighet. Idag, under den nya ledningen sen 80-talet, verkar de snarare urartat till en slags straffläger. Samtidigt vittnar många om en disciplin som snarare övergått till det absurda.
Scientologikyrkan är relativt öppen i alla fall på lägre nivåer, men man skyddar sig från utifrån kommande störningar och lägger tonvikt på ”security”, där t.ex. inte vem som helst får göra högre auditering eller bli medarbetare. Detta har delvis att göra med en turbulent start redan under 50- och 60 talen, där psykiatrikförbund, myndigheter och andra gjorde vad de kunde för att stänga ner och stoppa rörelsen, inklusive att skicka in personer som dolde sina verkliga avsikter. Men rädslan för ”olämpliga” personer har växt, och idag finns många anledningar till varför en person inte tillåts att få auditering eller arbeta i organisationen.
Scientologikyrkan var alltså från början en ganska tuff organisation med närmast militärisk anda, men samtidigt med stolthet bland utövarna, en tro på förnuft och många humana drag. Sedan 80-talet och fram har det dock som sagt urartat. Läs mer om just detta under ”Min kritik av Scientologikyrkan” på fliken för Frågor och kritik.
En förknippad rädsla vad gäller sekter är också detta att ”fastna”. Så frågan är, hur stor är den risken för någon som går med i Scientologikyrkan?
Intressanta kurser och bra auditering, inte sällan med insikten att ”det här fungerar ju faktiskt”, samtidigt som det finns gott om vänliga och kommunikativa människor i rörelsen, gör att många vill fortsätta. Blir man sedan själv auditör eller på annat sätt hjälper till i rörelsen, kan det också ge mening till ett liv som annars kanske kändes rätt tomt och innehållslöst. Så långt allt väl.
Men sen kommer grupptrycket. Speciellt om man i en strävan att stanna kvar börjar rucka på sina egna värderingar och sakta men säkert börjar gå med på sådant man normalt inte skulle gå med på. De flesta som arbetar i en Scientologikyrka har trots allt slipat länge på sina argument för att övertyga och få folk dit man vill; att vara halvhjärtad angående scientologi anses närmast som en synd. Så där kommer ett grupptryck som är lätt att ge efter inför. Samtidigt har ändå de flesta av oss har en inre gräns för sådant; typ hit, men inte längre. Betydelsen av personlig integritet är också ett ämne som L. Ron Hubbard ofta återkom till, eftersom det är så pass grundläggande för ens välbefinnande. Med andra ord, så länge man har integriteten att säga nej när det behövs, och inte betalar pengar långt utöver sin förmåga eller går med på arbetsvillkor och liknande som inte alls är rimliga, kan det fortfarande fungera bra.
Men de som inte vågar stå på sig eller är mer lättledda då? Ja, de allra flesta av dessa brukar faktiskt inte bli så långvariga, de flyr hellre än att säga ifrån. Eller viker lika lätt för det motstånd de kanske möter bland vänner och bekanta utanför organisationen. Trots att de kanske trivdes.
Så den som fastnar är oftast den som tycker scientologi är så fantastisk att de går mer eller mindre ”all in”. Och med detta, släpper de flesta spärrar. Ofta genom att betala och donera pengar långt över sin förmåga, lägga all vaken tid på scientologi, och överlag, bortförklara alla organisatoriska brister eller säga att de löses bäst inifrån. Jag har själv befunnit mig i ett liknande tillstånd. Jag var lycklig så länge det varade, och nej, det fanns absolut ingenting någon utifrån kunde göra för att få mig bort från scientologi eller Scientologikyrkan.
Med tiden försvinner dock det rosenröda töcknet för de flesta, och man hittar brister som man inser inte alls går att förändra inifrån. Eller värderingar man inte alls vill fortsätta att acceptera.
Det är sen faktiskt inte särskilt svårt att lämna, dvs om du inte har nått alltför långt upp i toppen och därmed skapar dålig PR genom att avgå (se t.ex. boken på bild nedan). Annar kan det ibland till och med vara svårare att stanna kvar, eftersom Scientologikyrkan numera lätt tar till uteslutning som ett verktyg för vem de än vill bli av med. Det finns till och med de som medvetet bryter mot en och annan regel i tillräcklig omfattning för att bli utesluten.
Det känslomässiga att lämna kan däremot vara svårare. Många har sina vänner kvar i gruppen och inte sällan också en eller fler familjemedlemmar. Band som man i fallet med uteslutning kan bli tvungen att klippa helt. Det finns också en del ekonomiska repressalier för dem som slutar som personal, där de måste betala för de kurser de gjort under tiden som anställda, dvs i de fall de inte fullföljt sina kontrakt. Ibland har det i sådana fall behövts juridisk hjälp utifrån.
